Inifrån och ut, uppifrån och ned.

Närmast kroppen kommer särken för kvinnor och skjortan för mannen. Men det är inte ett plagg som alla bär.
Vissa tidiga asketiska klosterordnar har bestämmelser om att det enda, alternativt undre ylleplagget, ska bäras direkt på kroppen utan linneplagg under.
Linneplaggen och till och med den enklare hampan ansågs som en onödig bekvämlighet av alltför värdsligt slag. Att döma av testamentes gåvor med skjortor för de fattiga som ingen har var detta också ett av de plagg man avstod från när ens resurser var knappa. Många och fina särkar/skjortor i kistan är en statussymbol.

Trosor/kalsonger då kan man undra? Män bar ett linneplagg som kallas braies. När plaggen ovanpå består av ganska lös tunika till knäet eller längre, är de nästan knälånga vida och rynkade, när plaggen ovanpå är korta och snäva ser braies ut som tighta badbyxor. Bra bilder finns dels i ett medicinskt verk vars bilder ofta återges i böcker, och framställningar av martyren sankt Sebastian, bunden vid ett träd genomborrad av hedningarnas pilar är han ofta klädd i ett par braies.

Utom en liten notis 1350 (3) som möjligen kan tyda på att kvinnor också bar linneunderbyxor så brukar man säga att kvinnounderbyxor dyker upp som en sällsynt överklass företeelse på 1500-talet.
Fortfarande på 1920 talet förekom det att konservativa äldre kvinnor på landsbygden i Sverige inte bar underbyxor. Så det sannolikaste är nog inga trosor eller motsvarande.

Bh uppfinns på 1900-talet, möjligen kunde brösten bindas upp av medicinska skäl som att bli av med mjölken efter en födsel av ett dött barn.

Korsett i vår mening är troligen från 1500-talet och framåt. Arga moraliska inlägg om snäva skadliga och oanständiga plagg skulle kunna vara tecken på en tidigare förekomst men beskrivningar, bilder eller liknande saknas.

Strumpor var sydda av tyg och fästes med strumpeband runt knäet, för mäns del kunde de också snöras mot ett bälte eller en undre jacka. Förmaningar om hustruns plikter framhåller hur hon bör se till att mannen får torra strumpor när han kommer hem från regnvädret (4), vilket också belyser bristen på regnplagg. Man blev helt enkelt blöt.

Magdalena Paumgarten skickar 1584 i väg följande plagg till maken Balthasar ”en grå överrock ”det kan vara kallt där”, fem skjortor, fyra näsdukar, tre hattar, tre par strumpor, ett par skor och ett par fodrade gröna tofflor” (5). Säkert hade han redan en del kläder med sig det här är vad hon tycker han behöver extra. I samma källa finns flera gånger strumpor nämnda svarta, röda och saffransfärgade.