Vad hade man i sin garderob på medeltiden?
Av Gunilla Nilsdotter Tveuggla (Gunilla Andersson)
för S:t Egon 2004

| SIDA 1 | SIDA 2 | SIDA 3 | SIDA 4 |

Stickade strumpor, förutom i höga kyrkodignitärers liturgiska dräkt, är fortfarande extremt sällsynta och dyrbara under 1500-talet.

Skor verkar inte ha haft tjocka slit sulor som idag före 1500- talet. Ofta var rent av ovanläder och sula i ett stycke. Skor slets därför ut mycket fort och hade man råd med skor fick de lappas och/eller bytas ofta.

Inventarium för Magnus Eriksson ”1340 includes 30 pairs of shoes with cut-outs, ---, as well as 40 pairs of closed shoes” (6).
Även icke kungliga bör ha behövt ett antal par skor.

Sedan kommer en undre tunika för både män och kvinnor under tidig medeltid verkar mest längden skilja dem åt kvinnors är alltid längre än hos män som har samma plats på rangskalan. Senare är plaggen mer tillskurna och mäns kan beskrivas som en jacka och kvinnor som en klänning.

Geoffroy de la Tour Landry har skrivit (låtit skriva) ”En bok till mina döttrar” (7) oftast är den förfärligt moraliserande med många maningar till fromhet och lydnad. Bland annat varnas för fåfänga med mycken klädlyx.
I berättelse 50 berättas om hustrun som hamnade i skärselden för sin fåfänga. En enda av hennes klänningar hade kunnat säljas och ge femtio klädestunikor till de fattiga.
Berättelse 120 och 121 berättar om vådan av att om vintern vara fåfäng och klä sig i tunna ofodrade plagg för att synas smal och elegant. Man förlorar bara sin färg blir blek hostig och hes samt förlorar sin attraktionskraft hos det motsatta könet. Alltså bör vi fodra våra plagg särskilt vinterplaggen.

Både dessa undre lager och överplagg som rockar överklänningar och mantlar kunde vara pälsfodrade. Finast var hermelin och gråverk enklast får/lamm och kanin. Det verkar ha följt en noggrann rangskala (8)enkelt folk hade inte råd med pälsfoder alls. Att frysa eller vara varm var en klassfråga.

Överklänning och rock var dels en fråga om man hade råd dels om tillfälle. Hemma när man gjorde sina sysslor kunde man vara utan dem. Utomhus och i formella sammanhang skulle de bäras. Formella officiella dräkter var ofta flera samhörande plagg i dyrbart material ”July 1330, a suit of violett velvet embroidered with gold squirrels” (9) (en dräkt i flera delar av violett sammet med ekorrar broderade i guld) för engelska drottningen Philippas kyrktagning.

Förutom huvudbonaderna återstår ännu några småplagg till att tänka på:
Bälten som har stort symbolvärde, en tysk riksordning från 1530 bestämmer bland annat hur mycket de olika ståndens bälten får kosta. (10)
Handskar som var fint folks privilegium och vantar som också arbetare bar om vintern. Skinn användes till handskar men de syddes också av silke.
Vantar kunde vara av pälsfodrat skinn eller nålbundna.
Förkläden som är de tidigaste arbetsplaggen. Kvinnor verkar ha midjeförkläden i kraftigt linne och män gärna förskinn i läder.
Sist de väskor påsar och börsar som hängde i bältet och ersätter våra fickor.

---