Då jag fortfarande var för ung för att följa med min far på hans resor så hjälpte jag min mor på gården. Vi odlade dels till det egna hushållet men även säd som vi malde i den lilla vattendrivna kvarnen för att sedan säljas på torget och till stans värdshus.
Når jag fyllt 14 tyckte min far att det var dags att följa med honom på hans handelsresor. Min mor var inte alls glad över detta men även om hon kunnat övertala min far så var jag oövertalbar. Detta var det jag hade drömt hela mitt liv. Få följa med min far och se alla märkliga ting som jag fått berättat för mig av min far då han var hemma för att invänta att vårsolen skulle göra farlederna rena från is för avfärd mot nya exotiska platser. Där fanns konstiga djur, människor som var svarta som sot, röda som rost och gula som smör. Byggnader stora som små berg.
Det år jag fyllde 20 kom jag och min far hem från en lång och krävande resa som nästan kostade oss våra liv fick jag beskedet att min mor avlidit.
Det var när hon var ute i skogen då hon gått ut för att hämta ved. Berget var halt. Hon hade halkade och föll så olyckligt att hon spetsats på en av de grenar hon burit på.
Då tog jag beslutet att slå mig till ro, och ta över gården efter min mor. Min far bearbetade sorgen genom att åka iväg på en resa som tog två år.
Redan som ung var jag förtjust i öl och speciellt mjöd då det väl fanns tillhands. Det var en dryck som var för de rika. Inte för vår familj som var fattig men mina föräldrar ansåg att vanligt öl fick duga för mig. Det stoppade dock inte mig då jag brukade snylta på mjödet när det var stora fester och ingen såg. Jag fick öknamnet Mjödvitner” av mina vänner. Väl gammal att följa med min far på handelsresor fick jag ett vackert utsirat dryckeshorn av min far. Han sa att ingen handelsresande viking får gå till sjöss utan sitt eget dryckeshorn varvid han fyllde våra krus med mjöd och stämde upp i sång. ”Utan öl får ingen dö”.
I dag är det ingen som kallar mig för Mjödvitner men öl och mjöd har mer och mer fyllt mitt liv. Ute på alla färder tillsammans med min far hade jag kommit i kontakt med flera olika sorters öl. Jag började odla vete och örter, för producera öl för eget behov. Jag sålde även lite till värdshuset där det blev väldigt uppskattat. Det blev bara mer och mer och nu försörjer jag mig huvudsakligen på tillverkning av öl och mjöd. Min far hjälpte till att sprida ryktet om ett bryggeri i väst som överträffade till och med det äldsta och anrikaste klosterbryggeri. Inte för att det kanske var helt sant men uppskattat blev det.